Är du lean lille vän?
![By Madame Roxey Ann Caplin [Public domain], via Wikimedia Commons](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/b/b0/Caplin_-_Health_and_Beauty1864_-_I.png "By Madame Roxey Ann Caplin [Public domain], via Wikimedia Commons")
Häng med på ett försök att utforska vår tids hälsoparadox! Å ena sidan råder det en hälsoboom i samhället. Suget efter kunskap och metoder för att öka det fysiska och mentala välbefinnandet är omättligt. Det öppnar nya gym i snart sagt varje kvarter, kvällspressen recenserar yogaformer och till och med bensinstationerna säljer mat med lågt glykemiskt index (GI).
Å andra sidan har svenskarna i genomsnitt aldrig varit så överviktiga som idag. Larmrapporterna duggar tätt om att alkohol-, kött- och godiskonsumtionen har ökat. I spåren av detta ökar lidandet och kostnaderna på grund av så kallade välfärdssjukdomar. I Sverige beräknar staten en totalkostnad för av övervikt, främst vårdkostnader och sjukfrånvaro, till mellan 20 och 30 miljarder kronor per år. Summan förväntas öka med minst 40 procent till år 2020. Utöver detta finns flera andra stora områden såsom rökning, alkoholskador och psykisk ohälsa som beräknas till 10 – 30 miljarder per år vardera. Läget är knappast unikt för Sverige.. enligt världshälsoorganisationen står kroniska sjukdomar såsom hjärta-kärlsjukdom, diabetes och alzheimers för över 50 % av sjukligheten i världen.
En slutsats verkar självklar. Många är beredda att lägga ner stor energi på att lära sig vad de behöver för att må bra. Långt färre använder dessa kunskaper för att faktiskt må bra på riktigt. Eller kan det vara så att man är tillräckligt nöjd med sin hälsa som den är?
Hälsa är nämligen ett högst relativt begrepp. Det definieras ofta som ”frånvaron av sjukdom” vilket i mitt tyckande är alldeles för snävt. Egentligen handlar det om livskvalitet, att hålla sina fysiska och mentala resurser i tillräckligt bra skick för att kunna leva enligt egna önskemål och förväntningar. Att kunna njuta av livet och att slippa annan smärta och obehag än det man medvetet står ut med för att nå sina personliga mål (såsom träningsvärk). Beroende på hur högt eller lågt ställda mål och förväntningar man har, så leder det till dramatiskt olika krav på hälsonivån. Den som är nöjd med ett stillsamt liv behöver fokusera mindre på hälsan än den som vill kunna springa maraton (i varje fall på kort sikt.)
Vilka förväntningar vi har på vår hälsa påverkas av många olika faktorer. Mediabruset handlar nästan bara om yttre drivkrafter, att uppfattas som snygg och framgångsrik i andras ögon. Eller att uppnå social status genom att verka hälsomedveten. Detta är ingen bra grund för hälsa och antagligen en del av paradoxen. Sådana yttre drivkrafter väger för de flesta alltför lätt i jämförelse med de starka drivkrafter som verkar i motsatt riktning.
Att frossa i onyttig så kallad ”komfort-mat” kan vara ett sätt att göra uppror mot kraven man upplever på sig själv. Vi kallar det till och med lite trotsigt för att ”synda” när vi äter snabbmat, godis, chips, glass och läsk. Sådana produkter som är bland de mest lättillgängliga. Stress och tidsbrist gör att vi väljer det ohälsosamma fast vi vet att vi egentligen inte ”borde”. Eftersom de negativa effekterna oftast inte märks på kort sikt så får vi ingen tydlig återkoppling. Om vi eventuellt gör ett hälsotest vartannat till vart femte år så blir resultatet ett antal abstrakta siffror på en rapport som krävs medicinsk expertkunskap för att förstå fullt ut.
Samma reaktion kan vi förvänta oss när reklamens morötter om skönhet byts mot en ekonomisk piska. I USA har företag redan nu rätt att debitera högre sjukförsäkringspremier från rökare och överviktiga som underlåter att åtgärda sina hälsoproblem och därmed förbrukar mer vård. Samma tongångar hörs här hemma. En allt högre kostnad för välfärdssjukdomarna kommer att tvinga fram drastiska lösningar som lägger mer eget ansvar på den enskilde och straffar kostsamma beteenden. Sådan press skapar tyvärr mest ångest och därmed mer upproriskt beteende. När storebror frågar: ”Är du lean lille vän?” önskar många peka finger med en stor chipspåse i andra näven.
En varaktigt god hälsa tror jag kräver en äkta, inre drivkraft – att känna sig nöjd eller missnöjd med hälsan för sin egen skull, istället för vad andra eventuellt tycker. Att medvetet fråga sig: tillåter min kropp och mitt psyke mig att göra allt det jag vill kunna göra, idag och i framtiden? En sådan drivkraft är starten för att nå en varaktig förbättring till den hälsonivå man är nöjd med. Med utgångspunkt från en inre motivation – äkta personliga mål – påstår jag att man sedan kan använda leanprinciperna för en bättre hälsa. Mer om detta snart…
—
Kalorier kostar – en ESO-rapport om vikten av vikt. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, 2011:3
Cykelidag 2.0
Efter ett halvår av arbete och reflektion hälsar jag välkommen till ett nytt kapitel i denna bloggs historia. Från och med nu kommer fokus att vara mitt främsta intresse: att hjälpa människor, mig själv och andra, till god hälsa, välbefinnande och personlig utveckling.
Under åren 2009 – 2010 bloggade jag om min resa för en miljövänligare livsstil som är rik på livets goda. Under vägen fann jag att det egentligen var själva frågan om livsstil som var intressant för mig. Att tänka på miljön känns bra precis som för de flesta… och ärligt talat ganska ospännande. Det är något annat som är min drivkraft. Jag reflekterade mycket över varför vi väljer bättre och sämre beteenden. De val som ger oss ökad livskvalitet, välbefinnande och hälsa är i regel också mer fördelaktiga för vår omvärld. Det finns gott stöd i såväl medicinsk som beteendevetenskaplig och psykologisk forskning. Ändå gör vi många val som är ogynnsamma på kort och lång sikt. Ofta trots att vi är väl införstådda med följderna tack vare det stora flödet av kunskap som vi knappt kan undgå att ta del av. Insikt om orsak och verkan är tydligen otillräckligt som drivkraft för förändring.
Jag är övertygad om att all varaktig förändring börjar inifrån och bygger på att lära av egna erfarenheter och upplevelser, s.k. förstahandskunskap, och våga tillämpa lärdomarna på sitt liv. För att kunna göra detta behöver vi ta ledarskapet över våra egna liv och erkänna att vi har både möjlighet och förmåga att påverka. De egenskaper som gör oss till goda ledare av grupper och organisationer är desamma som kännetecknar gott självledarskap. Den japansk-influerade Leanfilosofin är en stor inspirationskälla för mig.
Utöver kunskap baserad på egna erfarenheter och ledarskap behövs en tredje faktor för att åstadkomma förändring, nämligen motivation. Vi behöver finna våra ”varför”. Vad får oss att må bra och växa som människor? En ”personlig affärsidé” låter lite som en floskel, fast faktum är att svaret finns inom oss själva och det finns bara en person som kan hitta det. Man kan absolut ta hjälp av kloka vänner, coacher och inspiratörer i sitt sökande. Jag har själv många härliga människor att tacka för att jag idag vet så mycket mer om vad jag verkligen brinner för.
Nästa steg i resan kommer att handla om kunskap, ledarskap och motivation för hälsa, välbefinnande och personlig utveckling.
Varmt tack till alla läsare som följt bloggen de senaste två åren! Hoppas du vill följa med ombord på nästa etapp…
Super-7 lagom till jul
Jag hade tidigare i år ett personligt miljömål att på sex månader komma under nivån sju ton koldioxidutsläpp per år enligt Klimatkontot. Det lyckades enligt uppföljningen i juni. Samtidigt visste jag att målet var tufft eftersom detta skedde under en period när jag var hemma med barnen. Sedan augusti är jag tillbaka på jobb och det ställer i mitt fall andra krav på logistiken. Bloggkompisen Miljöutmaningen levererade nyss en uppdatering om sin ställning och gav mig segern genom walk-over. Frågan är om det är en värdig seger.
Med viss bävan gjorde jag en uppdatering och se, nu är resultatet strax över sju ton. Fortfarande bättre än Miljöutmaningen men knappast så hedrande. Attans. Vad är det då som stjälper lasset?
Mina mat- och konsumtionsvanor är i stort sett oförändrade förutom på marginalen. Det är fler köpta luncher nu för tiden, faktiskt med striktare fisk/vegetarisk diet. Bland större inköp kan nämnas tre stycken elljusstakar, då jag i princip saknade julpynt till min lägenhet. Övriga faktorer kring boendet är desamma.
Naturligvis är det resandet som spräcker kalkylen. Dock inte min ökade bilkörning med gasbilen. Körsträckan ligger nu kring 1000 mil per år, mer tjänsteresor. Det har också varit många längre tjänsteresor under hösten, i samtliga fall utom ett med tåg vilket ger försumbart avtryck. Istället är det mina två flygresor, en privat och en i tjänsten, som genast blåser upp utsläppen.
Tycker att flyget är i grunden positivt för oss människor, även om det så klart görs många onödiga flygresor. Flyget möjliggör en massa möten mellan människor och kulturer, vilket behövs än mer när det finns så stora tendenser till isolationism och murbyggande mot omvärlden. Tyvärr är flyget det mest oljeberoende av alla transportslag. Även med fullsatta lågprisflyg är det svårt att nå ner ens till den nivå av utsläpp som man orsakar genom att köra ensam i en stor personbil.
Miljödepartementet slår sig för bröstet i en pressrelease på luciadagen där man säger att ”utsläppen i Sverige aldrig har varit lägre” (åtminstone inte sedan 1990). Siffrorna kan säkert ifrågasättas, bland annat har vi flyttat ut mycket produktion till Asien vilket blir en falsk matematik. Även korrigerat för detta så är det anmärkningsvärt bra siffror, och ett kvitto på all effektivisering som gjorts inom byggnader och uppvärmning. Och säkert bidrar att bilparken sakta men säkert blir snålare. Samtidigt har flygandet ökat kolossalt sedan 1990. Sammantaget är utsläppen ner 17 procent sedan 1990 (eller möjligen oförändrade om man inkluderar produktion i andra länder).
Slutsatsen blir att man kan göra märkbara förbättringar för egen del och även i samhället i stort utan att det egentligen påverkar livsföringen. För att nå rejäla sänkningar krävs dock mer genomgripande satsningar på till exempel nya järnvägar och annan miljösmart infrastruktur. Och radikalt ändrade resvanor på det personliga planet. Det som kommer att driva oss dit, vare sig vi vill eller ej, är en allt dyrare olja. Men det visste du väl redan?
God Jul på er kära läsare!
Testa dig själv på http://www.klimatkontot.se/
Pressrelease från Miljödepartementet 13 december
Det hettar upp igen
För ett tag sen fyllde denna blogg ett år. En av de största reflektionerna var hur lite debatten rört sig i de stora framtidsfrågorna energi, miljö och ekonomi, och sambandet mellan dem. Då, 2009, stod toppmötet i Köpenhamn för dörren och tidningarna skrev helsidor om klimathotet. Denna blogg hade ett långt inlägg om energi och ekonomi. Sen kom bakslaget och medieintresset ebbade ut. Även diskussionen på initierade forum som The Oil Drum har rört sig i stort sett i samma banor. Det vill säga, tills för en vecka sedan då flera intressanta nyheter gör att frågorna hettar upp igen.
Den 9 november publicerade IEA (International Energy Agency, OECD:s rådgivande organ för energifrågor) sin årliga prognos World Energy Outlook 2010. I denna pratar man för första gången om att världens oljeproduktion når en topp samtidigt som förbrukningen av olja fortsätter öka. Detta väntas leda till betydligt högre priser. Men: i stort sett hela ökningen sker i Asien, framför allt Kina och Indien. Enligt IEA har västvärlden redan passerat sin konsumtionstopp och vår förbrukning av olja kommer att fortsätta minska framöver. Samma sak med kolet. Kina och Indien bygger nya kolkraftverk i rask takt vilket ökar den totala kolförbränningen, medan västvärlden minskar. Det enda fossila bränsle som ökar i vår del av världen är naturgas, där det fortfarande hittas stora nya fynd. Framför allt Europa och Japan går igenom en mer eller mindre frivillig avvänjningskur från olja och kol. Eftersom dessa bränslen knappast på kort sikt kan ersättas med kärnkraft eller förnyelsebar energi, innebär det att den totala energianvändningen i våra samhällen förväntas minska.
Det ger förstås lägre utsläpp av koldioxid. Frågan är vad effekterna blir på ekonomi och samhälle. Många pekar på sambandet mellan energi och BNP-tillväxt. Det är svårt (eller omöjligt) att växa den totala ekonomin om tillgången på energi minskar. (Naturligtvis kan enskilda branscher och företag växa oavsett vad som händer i den totala ekonomin.) Vetenskapens Värld i SVT den 15 november handlade om tillgången på resurser och ekonomi. Programmet ligger ute till den 15 december. Passa på att se det! Man kan bara konstatera att frågan hettar upp i debatten igen.
En rejäl satsning på förnyelsebar energi och oljefria transporter skulle onekligen hjälpa. En stor utmaning är att Europas länder redan bundit upp så mycket pengar i att rädda krisande banker och hela nationer. Detta begränsar utrymmet för investeringar i ny energi, särskilt om BNP stagnerar. I Sveriges fall ser finanserna bättre ut just nu. Dock är mycket pengar bortlovade till nya vägar, vilket verkar minst sagt obegåvat mot bakgrund av energiprognosen. Skulle den svenska fastighetsmarknaden visa sig vara en bubbla så kan det behövas bankstöd även här. Det hettar upp, som sagt.
Ute och cyklar upp i det blå
Det är höst nu. Riktig höst, vilket i Göteborg innebär att det ofta regnar vågrätt. Sådan dagar bjuder på de allra största utmaningarna för en cyklist. Samtidigt är behovet av säker och bekväm cykling som allra störst eftersom det uppstår långa köer på gator och leder när det blir blött och halt. All trafik saktar liksom in och hukar sig i blåst och regn.
Just då får jag tips om en innovativ idé: inglasade cykelbanor ovan mark, skyddade från väder och vind och fria från trafik. Jacob Blomqvist på cykelbanan.se presenterar den geniala idén på en snygg sajt. Ett helt seriöst förslag med många fördelar:
- Bekvämt och säkert i vårt klimat. Kan byggas modulärt, alltså till en början strategiskt för att knyta ihop olika delar av staden där det idag är bökigt att cykla.
- Frigör plats i staden, med lägre belastning på stora gator finns det kanske till och med plats för ny kollektivtrafik såsom BRT (Bus Rapid Transit) eller spårvagnar.
- Kostar pengar, javisst, men kan säkert byggas mycket billigare än motsvarande motorleder med rimlig säkerhet. Cykeln har rimligen lägre krav på slitage och hållfasthet än något annat fordon.
- En fråga är om rören ska vara dubbelriktade eller enkelriktade. Jag föreställer mig att flödet blir enklare och säkrare med enkelriktning, fast det kräver dubbelt så många rör samt mer komplicerade på- och avfarter.
Cykelidag önskar cykelbanan.se lycka till med projektet och hoppas får prova såna här ”tunnelbanor” inom en snar framtid.
En dag, en månad och 10 år
Har uppdaterat bloggen väldigt sparsamt senaste månaden. Orsaken är att livet gått över i en ny fas där jobb ersatt föräldraledighet. Samt flera andra privata trevligheter som får gå före bloggande. Så kommer det antagligen att förbli en tid framöver. Jag passar på att tacka alla trogna läsare som följt mig under min resa och hoppas att ni stannar kvar och läser glesare inlägg. Jag tänker inte stänga bloggen men däremot antagligen byta inriktning något.
Riksdagsvalet 2010 är över och jag fascineras framför allt över hur många som spekulerar och kokar soppa på en spik (för att inte säga på rent tomrum) bara en dag efter att vallokalerna stängt. Cykelidag bidrar med tre prognoser som naturligtvis kan visa sig helt felaktiga:
- Fredrik Reinfeldt sitter kvar.
- Mona Sahlin sitter kvar.
- De 5,7 procent av väljarna som röstade på ett missnöjesparti för att de känner sig marginaliserade, kommer att förbli marginaliserade.
Att miljö- och hälsofrågor kom på undantag i detta val är däremot ingen spekulation utan ren fakta. Om man höjer blicken något mot horisonten så är prognosen att miljöfrågan nästan kommer att försvinna helt. Vad vi idag fortfarande ser som miljöfrågor kommer allt mer att betraktas som resursfrågor. Klimatförändringen tycks vara i full gång och effekterna blir att bra mark förvandlas till dålig, alltså att landresurserna minskar. Förnyelsebar energi måste bygga ut, inte för att vind- och solenergi är så miljösmarta utan för att alternativen till förnyelsebara resurser försvinner.
För den som vill ha ett tioårsperspektiv så finns Institute for the Future (IFTF) som varje år ger ut en framtidskarta med 10 års förutsägelser i scenarioform. Vilken framtidssyn du än har (fortsatt tillväxt, kollaps eller transformation) så finns den med på spelplanen i grova drag. Tanken är att vi tillsammans ska fylla i detaljerna genom att spela korten rätt. Något att tänka på en dag som denna.
Dyr och Snäll.. eller Nori-Gokochi Ya Koen.
Terra Nova bjöd in mig till en gemensam provning av Göteborgs nya hyrcykelsystem Styr & Ställ, ett samarbete mellan Göteborgs stad och reklamföretaget JC Decaux. Givetvis accepterade jag detta trevliga initiativ, och en bitvis solig dag i förra veckan bar det av. Varsitt blogginlägg blev resultatet, läs gärna Terra Novas inlägg också.
Sällan har väl en så kort cykeltur blivit så väl dokumenterad – jag kände mig som en ingenjör från ett japanskt bilföretag när jag fotade och analyserade varje moment i turen. Och kanske är det japanska turister som är målgruppen för systemet, som tycks vara byggt för personer som är teknikvana, uppskattar cool design, är försedda med välfyllda kreditkort och gör många korta resor inom ett litet område i stadskärnan. Eller så är målgruppen kostnadsokänsliga, cykelvana tågpendlare från kranskommunerna med jobb i centrum. Sådana som av någon anledning inte vill slutföra sin resa från centralstationen med buss eller spårvagn.
Saken är nämligen den att det är ganska dyrt och krångligt att använda Styr & Ställ. Till att börja med behövs ett abonnemang, antingen säsongskort för 100 kronor eller ett tredagarskort för 10 kronor. Säsongskortet kan bara köpas via nätet, medan tredagarskortet måste köpas med kreditkort från terminalen vid cykelstället. I samband med köpet reserveras 2500 kronor från kortet som säkerhet ifall man skulle låta bli att lämna tillbaka cykeln. Så fattig student göre sig icke besvär. Inte heller besökare med små till medelstora barn, mer om det längre fram.
När man väl har skaffat ett abonnemang kan man kvittera ut en ledig cykel på vilken station som helst. I varje fall om man är ihärdig och misstror datasystemet. En pinsam översättningsmiss gör nämligen att åtgärden ”hämta ut ledig cykel” presenteras som ”lämna tillbaka cykel”. Men skam den som ger sig. Nästa utmaning är att vara snabb. Riktigt snabb. Du har bara 60 sekunder på dig från att du valt cykel på skärmen till att den låses igen. Så ett tips är att alltid välja den cykel som står närmast terminalen.
Nysvenska för "hämta ut"
Ej tillämpligt (N/A)?
Du bör också ställa in dig på att strunta i säkerhetsinstruktionerna som du tvingas bekräfta att du tagit del av på skärmen. Såvida du inte bär med en egen cykelhjälm förstås. I instruktionen uppmanas man att cykla med hjälm, vilket de flesta som hyr cyklar lär sakna. Inga hjälmar finns heller till uthyrning utom hos Göteborg & Co på Kungsportsplatsen (enligt uppgift). Cykelidag tycker att den här inkonsekvensen borde tas bort. Lagen kräver inte cykelhjälm för vuxna cyklister. Och några andra kan som sagt inte använda systemet.
Det är enkelt att haka loss cykeln och fara iväg. Cyklarna är än så länge fräscha och robusta. Det finns tre växlar, vilket räcker gott för turer i Göteborgs centrum. Kvalitetsdäck från Schwalbe ger ett bra grepp på regnvåta gator. En rejäl korg på styret rymmer en medelstor väska eller några små chica shoppingkassar av den där sorten som används i bättre butiker. Däremot är det tekniskt omöjligt att fästa någon som helst barnsits, eller ens skjutsa någon på pakethållaren. För den finns inte. Istället är det en rund plastskärm över bakhjulet. Så turister med barn får även fortsättningsvis använda andra transportmedel. Det automatiska lyset är väl ljust. Flera ljudliga klagomål från fotgängare som blir bländade bara under vår korta tur.
Det är ganska dyrt att använda systemet. Upp till 30 minuter ingår utan extra kostnad, vilket är acceptabelt, men sen plockar det på snabbt. Nästa 30 minuter kostar 10 kronor, sen 20 kronor, och över 90 minuter debiteras 40 kronor för varje påbörjad halvtimme. Ett dygns cykelhyra med Styr & Ställ skulle alltså gå på över 1800 kronor! Att jämföra med ett 24-timmarskort på Västtrafik, vilket kostar 65 kronor.
Återlämningen är det enklaste momentet. Lås fast cykeln i ledig låsstolpe, lyssna efter dubbelpipet som säger att det är låst och kolla, om du vill, på skärmen att cykeln är incheckad. Annars är det väldigt många moment man ska igenom, och en del krångel med tekniken, kanske barnsjukdomar, vilket gjorde att det tog oss säkert 15 minuter att få ut den första cykeln.
I sammandrag så är Styr & Ställ- cyklarna är fina och kommer väl till pass för målmedvetna vuxna som rör sig utan barn och vet precis vart de ska. Samt har disciplin nog att ta sig från A till B utan stopp. Inga långsamt släntrande lattepauser på vägen med andra ord. Själva uthyrningssystemet känns alltför komplicerat, frågan är varför man måste krångla till det så. I Köpenhamn stoppar man i en 20-krona direkt i cykeln och far iväg… utan vare sig kreditkort eller personlig kod.
PS. Nori-Gokochi Ya Koen är ungefär ”Styr och ställ” på japanska. Det hade du kanske redan listat ut.
