Att cykla i Göteborg – bland pölar och spår… (del 2)

När solen vänder sitt vackraste ansikte till blir nästan varje cykeltur ett rent nöje och alla hinder framstår som bagateller. Betydligt mindre överseende blir man när man ger sig ut i höstrusket, särskilt dagar som denna när ösregnet färdas horisontellt mot marken i kulingbyarna.

I detta väder gav jag mig ut på en tur till stan för att köpa kaffebönor, och kom utöver dessa hem med drypande regnställ och två bestående intryck:

• Göteborg har många spårvagnsspår som korsar cykelbanorna, och de blir hala vid regn. Alltför många av dem korsar i en annan vinkel än 90 grader, vilket gör dem till rena cyklistfällor i blötan. Jag gillar spårvagnar också, tro inget annat, men nog måste det finnas någon smart lösning med miniramper eller liknande för att ge tvåhjulingar en säker överfart?!
• Jag skrev tidigare att cykelbanorna överlag håller hyfsad standard, men avrinningen är obefintlig på många håll. Stora pölar bildas på nolltid och kör man utan damasker så blir man blöt om tårna. Dessutom får man på gemensamma gång- och cykelbanor ge akt på ett problem som annars bara berör bilister, nämligen att sakta ner rejält när man stöter på fotgängare vid pölarna. Annars bjuder man på en ofrivillig och synnerligen oönskad dusch.