690 kilo koldioxid och pengar på träd

Tidigare i år bokade jag en resa på höstlovet till Österrike med äldsta dottern. Efterforskade olika alternativ och, för att göra en lång historia kort, flyg var det enda realistiska alternativet. Ett mindre miljövänligt val, vilket jag är fullt medveten om. Övriga delar av resan är optimerade, genom att välja buss istället för hyrbil och så vidare. Men effekten av flygresan kvarstår obönhörligen. Samtidigt som flyget har betytt oerhört mycket positivt för mänskligheten (se detta inlägg på engelska) så måste vi ta miljöeffekten på allvar.

SAS erbjuder CO2-reduktion som tillval till bokningen. Är egentligen skeptisk mot detta. Så snart oljan som blir flygbränsle tagits upp ur marken och eldats upp, hamnar dess kolrester i atmosfären efter miljoner års vila. Tekniken för att reversera detta återstår ännu att förverkliga i stor skala.

Nåväl. Som kaizen-anhängare måste man ständigt ta små steg för förbättring. SAS utsläppskalkylator gav vid handen att flygresan genererar 690 kg CO2 (345 kg per person) med en kabinfaktor på 72% (troligen SAS-koncernens genomsnitt).  Man får visserligen knappa in flygningarna igen, men när man räknat ut utsläppen kan man genom en knapptryckning köpa till ”CO2-reduktion”. För övrigt ett mycket egendomligt och missvisande namn, eftersom det knappast handlar om någon minskning av utsläppen.

Sen tilltar förvirringen. Knappen länkar till företaget Carbon Neutral som erbjuder paketet SAS Portfolio för 3.54 euro (35 kr). Produktbeskrivningen ”Paketet hjälper till att ta fram nya teknologier, och spara CO2e motsvarande din flygning” säger egentligen ingenting. En länk för mer information avslöjar att paketet går till vindkraftsprojekt i Kina, Indien och inre Mongoliet. Blir än mer tveksam av två skäl:

• Elförbrukningen stiger i åtminstone två av dessa länder. Utmärkt att det skruvas upp vindsnurror, men några nettoutsläpp reducerar de knappast.
• Summan 35 kronor kan omöjligen motsvara den verkliga kostnaden för utsläppen. Det motsvarar knappt tio liter råolja till dagspris. Förnuftet säger att återställandekostnaden borde vara minst 10 %.

Mest för att markera för SAS att det finns någon som bryr sig, väljer jag ändå att donera mina 35 kronor till vindsnurrorna på den torra, mongoliska stäppen. Detta avlatsbrev ger dock ingen sinnesfrid, och jag söker vidare.

Kunskaperna från ingenjörsutbildningen hjälper föga för att förstå marknaden för koldioxidneutralisering. En marknad som är späckad med certifieringar, förkortningar, kriterier och termer som Gold Standard och CDM. Tvingas efter ett seriöst försök ge upp försöken att hitta en tjänst som verkligen kan balansera effekten av våra utsläpp på ett begripligt sätt.

Minns så att mormor brukade skänka träd i Afrika i födelsedagspresent. Noga räknat fick man ett gåvobrev från projektet VI-skogen med bevis på hur många träd som planterats för gåvan. Projektet räddar värdefull odlingsjord runt Victoriasjön från att erodera bort på grund av kalhuggning.  Träd absorberar bevisligen kol under sin uppväxt. Träd är begripliga utan ingenjörsexamen. För att hedra minnet av mormor väljer jag att plantera nya träd. Frågan är dock hur många som behövs för att absorbera 690 kilo CO2. VI-skogen har ingen egen uppgift, men företaget Consitio, som säljer träd i Senegal, uppger att varje träd under ett år tar upp 20 kilo.

Även detta bolag ger en orimligt låg kostnad, ca 63 kr, för att kompensera effekten. Anledningen redovisas ärligt: utsläppen slås ut över trädets tillväxtperiod på 40 år. Så det ska ta en halv mansålder innan kolet är bundet. Det enda rimliga är att effekten dämpas inom ett år, vilket kräver 35 träd à 15 kronor styck.

Sagt och gjort. Till minne av mormor och en resa till Österrike är nu träd beställda till ett belopp 15-dubbelt av vad SAS förordar. Frågan är om ens detta täcker den verkliga kostnaden.

Projektet är i alla fall lovvärt, bland annat värmer det att läsa att man stödjer lokalt entreprenörskap och förser representanterna med cyklar för att sprida budskapet på plats från sadeln.