LövblÃ¥sning och freecycling. Om slöseri och dess undvikande.

Dagens Göteborgsväder bjöd cyklisten och cykelkärran pÃ¥ en utmaning. BlÃ¥st, regn, lättare hagel och snö inom loppet av nÃ¥gra timmar. Men bägge stod pall. Cyklade till Mölndal och Ã¥ter, tÃ¥lmodigt repeterande mantrat ”Det finns inget dÃ¥ligt väder, bara dÃ¥liga kläder”.

Akilleshälen är fingrar och tår som i mitt fall är lättfrusna. Skoöverdragen som behövs för att isolera cykelskorna har haft samma otillfredsställande design i decennier enligt en initierad cykelhandlare. Bökiga att få på plats och bökiga att ta av. Här behövs produktutveckling.

Fingrarna fryser lättare på cykel eftersom trycket mot styret stryper cirkulationen till händerna. Det finns många handskar med gelékuddar och dylikt men enligt samma cykelhandlare så är det egentligen bara komfortstyre som hjälper (förutom att cykla utan händerna på styret förstås). Mina fingrar höll sig i alla fall hyfsat varma nedstoppade i skidvantarna som är dimensionerade för -30°C. Vilket pekar på att speciella vintercykelvantar förmodligen är onödiga.

En helt onödig pryl är lövblÃ¥saren som varje parkarbetare tycks vara utrustad med sÃ¥här Ã¥rs. Att bränna bensin och föra oväsen för att flytta blöta löv tvÃ¥ meter i taget i regn och blÃ¥st känns som höjden av slöseri. En vanlig hederlig räfsa gör jobbet minst lika fort, och om man prompt känner sig tvingad av en inre röst att använda motorredskap sÃ¥ klipp dÃ¥ ner löven i gräsmattan med en motorgräsklippare försedd med mulchkniv. De gör nytta som gödsel – en naturlig toppdress.

Återvinning är ett av de bästa sätten att undvika slöseri. Nu finns en ideell organisation som förmedlar prylar mellan de som inte längre behöver dem och de som söker efter samma prylar, så kallad freecycling.

Idén är att man lägger in en annons på en lokal sajt som förmedlar kontakten. I Göteborgs fall är det http://www.freecyclegbg.se/ som gäller. Annonseringen är kostnadsfri och man måste lova att verkligen skänka det som annonseras, utan att kräva betalning eller motgåvor.  Visst kan man återvinna genom att säja sina gamla saker på någon av alla annons- eller auktionssajter, men freecycling har flera fördelar:

• Det kostar inget att annonsera. Det värsta som kan hända är att man fÃ¥r behÃ¥lla prylarna alt. vara utan det man söker.
• Inga förpliktelser i och med att man ger bort prylarna i befintligt skick.
• Sakerna kommer till användning hos nÃ¥gon som verkligen behöver dem men kanske saknar ekonomi att köpa dem.

Nyfikenheten drev mig att lägga upp en annons på dussinet herrskjortor som blivit överflödiga. Inom en halv dag hade jag svar med erbjudande om att hämta dem. Känner redan försmak av lättnaden av bli av med dem för att minska mitt clutter (ett härligt engelskt ord som saknar potent svensk motsvarighet).

Freecycling kan också behövas för de personer som figurerar i TV-dokudramat om Ullared som nu visas på TV5. Tittade på valda fragment via hemsidan. (Tipstack till Ann-Christin Gramming). Några smakprov:

Madde och hennes boyfriend shoppade saker till bröllopet. ”Mest skit” enligt den blivande maken, ”sÃ¥nt som hamnar i en lÃ¥da och som man sen slänger efter 10 Ã¥r”. Rosmarie med familj som varje Ã¥r campar vid Ullared och sätter sprätt pÃ¥ 50000 kr. Maken skulle hellre ta en semestervecka pÃ¥ Kanarieöarna.

Nu är detta hårt vinklat för att skapa drama, men det är ändå ett skrämmande bevis på att slit-och-släng-tänkandet frodas.