Toppen eller klimatet?
All uppmärksamhet riktas mot klimatfrågan just nu, och här kommer ett långt inlägg med min personliga tolkning. Kommentera gärna!
Pressklipp den 13 november 2009:
”Nio av tio svenskar ser sig själva som klimatmedvetna, enligt en ny undersökning av NaturvÃ¥rdsverket. Dessutom anser sju av tio svenskar att det är viktigt i deras umgängeskrets att man är medveten om och tänker pÃ¥ sin klimatpÃ¥verkan. Härligt!” (Minplanet).
”Handelns Utredningsinstitut [kungör] att julhandeln [även] i Ã¥r kommer att slÃ¥ nya rekord, trots lÃ¥gkonjunkturen. Decemberhandeln beräknas öka med 3 procent.”(GP.se)
De flesta miljöintresserade funderar nog över vad och vem man kan lita på bland alla klimatbudskap som sköljer över oss. Tendensen att sätta likhetstecken mellan klimat och miljö stör i alla fall mig rejält, eftersom det finns andra miljöproblem som är både allvarliga och angelägna. Exempelvis om det ska finnas användbar skog och jord eller fisk i haven i framtiden, för att nämna några.
Med alla parametrar som påverkar jordens klimat tycks det utomordentligt svårt för experterna att enas om vad som är orsak och verkan, vilka åtgärder som är effektiva och vilken framtida utveckling som är mest trolig. FN:s klimatpanel säger för närvarande att det finns sex huvudscenarier med 40 delscenarier som anses lika sannolika. Visst är det lite märkligt att man 113 år efter Svante Arrhenius upptäckt av växthuseffekten fortfarande inte kan ge en tydlig bild av vart vi är på väg om vi fortsätter bränna fossilt med dagens takt?
”Aha”, tänker du kanske nu, ”har han gÃ¥tt och blivit klimatskeptiker?” Nej, jag är absolut oroad över att mänskligheten experimenterar med sÃ¥ komplexa system som atmosfären utan att förstÃ¥ hur de fungerar. Största försiktighet borde gälla för alla utsläpp där man är osäker pÃ¥ deras effekter. Och jag önskar verkligen att kommande generationer ska fÃ¥ slippa leva med ett klimat i fullt kaos.
Men ju mer jag hör om klimatfrÃ¥gan, desto mer växer övertygelsen om att det är nÃ¥got som som saknas i den gängse bilden. Ett inlägg pÃ¥ bloggen Ställ Om (Sveriges Television) ger en pusselbit. Professor Kjell Aleklett, som forskar kring energiförsörjning pÃ¥ Uppsala universitet, säger att FNs scenarier är orimliga. ”Även om man skulle räkna in världens samlade koltillgÃ¥ngar,  som finns i sex länder pÃ¥ jorden, skulle det vara omöjligt att nÃ¥ IPCC:s värsta scenarier, visar Alekletts beräkningar av jordens fossila resurser. [...] Oljan och gasen räcker inte för att koldioxidnivÃ¥erna ska kunna nÃ¥ sÃ¥na höjder.”
Om Alekletts forskargrupp har rätt är det förstås positivt på lång sikt. (Naturligtvis råder det delade meningar om detta, se kommentarerna nedan till exempel.)  Begränsad tillgång på fossila resurser hindrar oss att förverkliga de värsta scenarierna.
Betyder detta att klimatförändringarna är oviktiga? Nej. Växthuseffekten som sådan får anses vetenskapligt belagd och påverkas även av andra gaser än koldioxid. Vad Aleklett säger, är att vi borde fokusera mer på att hantera en ny situation med begränsad tillgång på energi snarare än att se isolerat på klimatpåverkan. Detta eftersom brist på billig och lättåtkomlig energi kommer att inträffa mycket snabbare än vad vi kommer att märka klimatförändringarna, och de kommer att påverka samhället radikalt (eller till och med katastrofalt, om man är fossilkramare).
Läget är att oljan, den resurs som hela den moderna ekonomin byggts upp på, sakta men säkert håller på att ta slut eftersom vi bränner så mycket mer än vad som hittas i nya källor. Utvinningstoppen, den s k Peak Oil, bedöms av vissa ha inträffat redan förra året (2008) och andra prognoser variera mellan nästa år och 2030. Efter toppen minskar utvinningstakten år för år, samtidigt som efterfrågan ökar från ständigt mer energihungriga ekonomier. Det är lätt att inse att det kommer att få obehagliga konsekvenser.
Vi behöver absolut försöka spara och ersätta oljan, men även om vi tiodubblar förnyelsebar energi sÃ¥ är det bara en brÃ¥kdel mot vad vi idag utvinner ur fossila bränslen. Utmaningen är att vÃ¥rt beroende av billig olja är sÃ¥ enormt stort för nästan alla sektorer, inte minst matförsörjning och produktion av alternativa energikällor. Även för att bygga vindkraftverk krävs dieselolja för att utvinna metallen till tornet, transportera det, gjuta betong till fundamentet och sÃ¥ vidare. En relevant frÃ¥ga är om det finns tillräckligt med olja kvar att kunna producera och installera förnyelsebara kraftverk som täcker upp hela dagens behov… en lite obekväm frÃ¥ga som lätt glöms bort i debatten. Önskar du mer detaljer om detta resonemang rekommenderas Alekletts inspelade föreläsning för studenter vid universitetet i Aberdeen. Den var en riktig ögonöppnare Ã¥tminstone för mig.
Betyder detta något för den miljömedvetne i praktiken? Ja och nej. Det blir än mer angeläget att bryta beroendet av fossila bränslen och sätta punkt för slöseriet. Men samtidigt måste vi göra det på ett medvetet sätt, utan att måla in oss i nya beroenden av olja eller andra energikällor som saknar uthållighet. När man följer vissa klimatdebattörer, får man intrycket att vi kan fortsätta leva precis som förut bara vi konverterar till miljövänligare teknik. Köra lika mycket med miljövänligare bilar, shoppa lika mycket men av miljövänligare produkter och så vidare. Det är en utopi.
Istället krävs en omställning till att använda radikalt mindre resurser genom en mängd olika åtgärder där ingen ensam löser problemet. Världsfotografen Yann Arthus-Bertrand har sammanfattat detta kärnfullt, när Time Magazine bad honom dela med sig av sitt bästa miljötips:
I don’t want to give just one tip, because that could make you close your mind. But we have to live with less. Less food, less meat, less fuel, less shopping.
Detta är en mycket obekvämare insikt än att tro att allt löser sig bara vi byter teknik. Ställer man de två pressklippen ovan mot varandra blir det tydligt att vi har ett mycket bryskt uppvaknande att vänta.
Hur bör man dÃ¥ förhÃ¥lla sig till den obekväma sanningen? Man kan förstÃ¥s fortsätta att slösa och shoppa som tidigare, med devisen ”jag bränner tills det tar slut, och ändrar mig när jag tvingas till det.” Historien har dock visat att det oftast är oklokt att klamra sig kvar vid ett sjunkande skepp. Bättre att snabbt men kontrollerat söka räddning medan skutan ännu flyter pÃ¥ rätt köl.
Ett rÃ¥d att börja med är att skaffa sig en egen uppfattning över läget. AlltsÃ¥  ”finns det land i sikte och i sÃ¥ fall hur lÃ¥ngt borta?” Det finns en uppsjö mer eller mindre dystopiska prognoser över vad som kommer att hända när oljan börjar ta slut, det sÃ¥ kallade ”Peak Oil End Game”. Bloggen The Oil Drum förmedlar en dystrare bild och Climate Progress en nÃ¥got ljusare, för att ta tvÃ¥ tongivande röster med massa länkar till andra informationskällor. Gillar man science fiction sÃ¥ ger boken ”Dies the Fire” av S.M. Stirling en extrem vision av ett samhälle där all modern teknologi plötsligt gÃ¥r förlorad. Även om framtiden förhoppningsvis blir bättre än sÃ¥, är det nyttigt att föreställa sig de ”osannolika” scenarierna och koppla tillbaka till dagens verklighet.
Vad kan man mer göra? Att ställa sig själv några kritiska frågor kan vara en bra start, exempelvis:
- Hur beroende jag själv och min familj av billig och lättillgänglig olja? Hur påverkas min arbetsgivare, våra kunder, branschen som helhet osv. om oljan blir markant dyrare och/eller svår att få tag på?
- Kan jag  ställa om min egen livsstil för att bli mindre beroende av fossil energi? Inte för att jag är tvungen just nu, utan för att lära mig och förbereda mig och mina barn.
- Vilka åtgärder för att förhindra klimatförändringar tror jag själv ger bäst effekt, med tanke på beroendet av fossila bränslen?
Ingen kan säga riktigt hur situationen efter oljetoppen kommer att utveckla sig eller när exakt den inträffar. Det vet vi per definition endast i efterhand. Det enda man kan vara säker på är att det kommer att bli rejält annorlunda än idag.
Visst är det märkligt hur business bara rinner pÃ¥ som vanligt fast vi fÃ¥r alla dessa alarmerande rapporter. Delvis tror jag att orsaken är att man förväntar sig att nÃ¥gon annan ska lösa ”problemet”. Samtidigt som det är politiskt mycket svÃ¥ra frÃ¥gor att driva för att det är obekväma frÃ¥gor som alls icke är populistiska.
Vidare är det just uppfattningen att det är ”ett” problem. Klimatproblemen berör ju sÃ¥ fantastiskt mÃ¥nga aspekter av vÃ¥ra liv. Det är just därför gräsrotsinitiativet är sÃ¥ viktigt. Dels kan vi inte vänta tekniska genombrott pÃ¥ alla dom omrÃ¥den vi behöver ha resultat i rimlig tid. Dels kommer gräsrotsaktioner att legitimera en radikalare politik. För att verkligen klara upp det här problemet behövs deltagande pÃ¥ alla nivÃ¥er och dÃ¥ gÃ¥r det inte att sitta och vänta.
Tack för bra kommentar! Håller med om att gräsrotsinitiativen är livsviktiga, och tror att det behövs initiativ på alla nivåer också den övergripande. Önskar bara att de stora projekten i högre grad drevs med ett ärligt syfte att minska energiförbrukningen och fossilberoendet. Kina har startat ett gigantiskt järnvägsprojekt med mål att lägga 2000 mil ny räls varav 1300 mil höghastighetsbanor. Indien ligger i startgroparna för ett likaledes enormt solkraftsprojekt. EU och USA gör knappast något som kan mäta sig med detta. USA har ganska mycket kol och kan nog fixa till sin järnväg om det kniper. Vad har Europa? Lite tysk och polsk brunkol. Skandinavisk vattenkraft. Och den ryska gasen förstås, som kommer med klibbiga trådar vidhängande.
Det är intressant att se hur olika länder intar sina positioner inför förhandlingarna om utsläppsavtal, beroende på hur mycket egna kol- och oljetillgångar man sitter på. Tur att Europa har relativt korta avstånd och en gammal cykeltradition att falla tillbaka på
Visst är det märkligt att frÃ¥gan om det sk ”klimathotet” skiljer sig sÃ¥ oerhört mycket mellan olika länder?
I Sverige gÃ¥r ju tydligen nästan varenda kotte (96% av befolkningen) och har ont i magen pÃ¥ grund av ”klimatet”. Iallafall om man ska tro NaturvÃ¥rdsverket.
I England däremot, är inte ens hälften av befolkningen övertygad om att ”klimathotet” är reellt.
http://www.timesonline.co.uk/tol/news/environment/article6916648.ece
Enorma skillnader……..Vad kan det komma sig?
För övrigt, grattis! Det verkar som du har tagit det första steget till att börja ifrågasätta klimathotspropagandan som vi alla överöses med från alla håll i det här landet.
Ett förslag……kolla in Co2-molekylens egenskaper när det gäller värmeabsorption.
FrÃ¥ga dig sedan hur det gÃ¥r ihop med ”klimathotet”
Mvh Labbibia
Tack för din kommentar! Det är viktigt att alla röster får höras i debatten. Klimatet påverkas av så många olika faktorer, även om de rent fysikaliska sambanden förefaller klarlagda för mig som i stort sett lekman (civ.ing. med 6 poäng fysik).
Det finns flera gaser som är mycket starkare växthusgaser än koldioxid.
Att IPCC efter alla år undviker att uttala sig om sannolikheten för olika scenarier visar hur komplex fysiken blir när man ska omsätta den i praktiken.
Som du säger är ingen idé att gå och oroa sig för detta. Däremot tycker jag att man bör göra vad man kan för att minska utsläppen som en ren försiktighets- och sparåtgärd.
Oljetoppen är ett mycket mer näraliggande och omfattande problem att oroa sig för.
Hej Ivan!
Kul att du kommenterat min blogg och för det första läst den! Alltid lika roligt när någon oväntad kikar in. Intressant blogg du driver också, för den delen.
Angående teet ska jag definitivt testa, får se om det finns nästa gång i affären. Annars kan jag ju provsmaka när vi ska fira Ylva
Vi ses snart, kram Hanna
Tack för din kommentar Hanna! Kul att du följer bloggen och att vi ses snart!
Det är allt mer vedertaget att vi faktiskt håller på att förändra klimatet. Att vi måste vidta åtgärder borde vara glasklart för dom flesta. Om inte annat för att vidta grundläggande försiktighetsprincip. Vet vi inte men har indikationer, är det ju verkligen idiotiskt att fortsätta. Trist att stå där sedan och veta att allt pekade mot detta men vi gjorde inget. Sedan spelar det för min del mindre roll om omställningen sker pga att oljan tar slut eller för att vi vill undvika att klimatet havererar. Bara vi gör det nu!
Behovet av en omställning är vi nog ense om. Men jag menar att det har stor betydelse vilket som är det huvudsakliga syftet till att ställa om. Är målet att minska koldioxidutsläppen till varje pris, så riskerar vi att vidta åtgärder som målar in oss i fortsatt fossilberoende eller andra ohållbara lösningar. Under kraven på CO2-reducering ligger ofta ett naivt antagande om att vi kan fortsätta konsumera och leva samma livsstil i allt väsentligt, bara vi gör det med mindre koldioxidutsläpp. Exempelvis CCS-teknik: är det värt att investera i såna anläggningar och bränna mer kol? Eller producera biobränslen för att köra lika mycket bil som idag. Om vi istället sätter som mål att avveckla beroendet av fossil energi som blir knappare, så kommer vi att prioritera andra åtgärder och undvika fallgropar. CO2 reduceras även med en sådan strategi, kanske inte lika fort på kort sikt men desto uthålligare på lång sikt.
Jag tycker det är rätt solklart att det är mer bråttom att minska fossilbränsleanvändningen för att undvika global uppvärmning än pga Peak Oil.
http://sites.google.com/a/primap.org/www/nature
Det går att försörja hela världens energianvändning med vindkraft.
Solceller tror jag kan bli viktigare än vindkraft.
Det går att spara extremt mkt energi.
Så jag undrar om klimatförändringar och Peak Oil verkligen är gränserna för vårt materiella prylsamhälle?
Samtidigt så undrar jag om man inte skulle lansera 1970-talet som vision när det gäller vår materiella välfärd? Hade vi inte det rätt gott om prylar då? Behöver vi verkligen fler?
Jonas, tack för din kommentar! Intressant att Meinhausen och Aleklett kommit till så olika slutsatser.
Om jag förstår rapporten rätt så är det framförallt koleldning som kan ge stora nya utsläpp.
Kol ersätter knappast olja som bränsle, och det är oljan som får hjulen att rulla men som tar slut först.
Här är en annan färsk rapport som tar ett 90-årigt perspektiv på frågan:
http://www.energybulletin.net/node/50695
Själv är jag tveksam till om det är praktiskt möjligt att klara dagens hela energiförbrukning med vindkraft. En sak är att
jordens vindar innehållet tillräckligt med energi, men det krävs också mark, aggregat och transmissionsledningar.
Och dessa kräver fossil energi att tillverka och installera. Har du sett någon rapport som visar att sådan storskalig vindkraft är praktiskt möjlig, är jag jättetacksam om du skickar länken.
Personligen tror jag vi har att se fram emot en tuff omställning till ett sanhälle utan billig olja. Vind och sol är givetvis viktiga att satsa på, men framför allt handlar det om att använda mycket mindre energi.
Som du är inne på så kräver det att vi säger adjö för gott till slit och släng.
Det går utmärkt att göra syntetisk diesel av kol, den dieseln går att hälla i dagens dieselmotorer utan konvertering. Kolreserverna är extremt stora enligt Meinshausen mfl källa. Men enligt Meinshausens beräkningar så behöver vi inte använda ett kg kol, det räcker med den lilla olja och fossilgas som finns kvar för att nå 25% risk att vi överskrider 2° uppvärmning av planeten. Då har vi risk för att uppvärmningen förstärker sig själv.
En global vindkraftsatsning kan ge 5 ggr mer el än dagens totala energianvändning, 40 ggr mer än dagens elanvändning enligt denna Harvard-studie. Då placeras ingen vindkraft i skog eller i tätort. Man räknar med att det blåser full kapacitet 20% av årets timmar, vilket är det normala idag.
http://www.pnas.org/content/early/2009/06/19/0904101106.full.pdf
Håller med dig att de tekniska möjligheterna är stora både vad gäller fossil och förnyelsebar energi.
En minst lika relevant fråga är vad som är ekonomiskt möjligt (och då tänker jag ekonomi inte bara i form av pengar utan också i den ursprungliga innebörden, hushållning med resurser.)
Den syntetiska koldieseln skulle sannolikt bli sÃ¥ dyr (och nu gissar jag, har inte kollat fakta här) att den inte motiverar en produktion som ersätter dagens ”naturliga” diesel. Annars borde den redan finnas pÃ¥ marknaden i stor skala eftersom kolfyndigheterna är sÃ¥ stora.
Denna artikel redogör för varför ett bestående oljepris på 85 dollar per fat eller högre (i dagens penningvärde) tenderar att orsaka ekonomisk tillbakagång. Det är rimligt att anta att motsvarande samband gäller för andra energislag såsom biobränslen eller syntetisk diesel. Oavsett vilken värdering man lägger i ekonomisk utveckling så ger artikeln en klar indikation på att energin kan bli för dyr att utvinna och använda.
Jag uppfattar vindkraftsartikeln som en seriös uppskattning av den teoretiska tekniska potentialen. Återigen måste man fråga sig vad som är ekonomiskt möjligt. Att bygga upp 14 TW kapacitet med 2,5 MW-turbiner, som artikeln diskuterar, skulle kräva 5,6 miljoner aggregat om alla ger 100%. Världens sammanlagda vindkraftkapacitet vid slutet av 2008 uppges till 121 GW. Därifrån till 14 TW innebär en 115-faldig ökning.
Man måste då fråga sig, hur mycket landyta krävs för dessa miljoner aggregat, hur mycket stål och andra råvaror går åt, hur blir det med transmissionskapacitet, hur mycket bränsle (troligen diesel) krävs för produktion, transport och installation osv. Och som en följd av detta vad blir den effektiva verkningsgraden (energi ut / energi in) och priset per kWh.
Jag är själv mycket positiv till vindkraft och tycker det är en utmärkt energikälla, men frågan är om så enormt storskaliga projekt är realistiska. Finns det resurser att bygga upp sådan kapacitet, och om det gör det, är det i så fall vettigt och ekonomiskt bärkraftigt att använda dem för detta ändamål?
Den miljövänligaste och ekonomiskt mest lönsamma kilowattimmen (som konsument) är den som aldrig förbrukas.
Kan det vara så att småskaliga vindkraftverk är bättre i kombination med att minska den totala förbrukningen?