Jul på hållbara spår

Oslo från slottsporten. © 2005, 2006, 2007 Bjørn Erik Pedersen. Licensierad under Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0-licensen.

Sitter i ett snövitt Oslo och försöker summera julen 2009.
Kommer först att tänka på hur vackra huvudstäder vi har i Norden! Medan Helsingfors, Stockholm och Köpenhamn gör sig allra bäst i sommarklänning, så är Oslo bländande i vinterskrud. Inbäddad i berg, hav och skog i harmoniska vita, grå, gröna och blå nyanser, påminner hon om människans samhörighet med naturen, och om vårt ansvar att leva i samklang med den. Och framför allt hur mycket livsglädje och rekreation den kan bjuda oss på, om vi vågar snöra på skorna, pjäxorna eller skridskorna och ge oss ut och hän. Mer om detta längre ner.

Julen har gått i hållbarhetens tecken. Bloggandet och GPs stämningsfulla reportage förpliktigar förstås till att leva som man lär.
Detta har inneburit att Kvalitet fick stå i centrum medan Kvantitet fick stå tillbaka. På många sätt har det förhöjt julstämningen och lämnat en ljuv eftersmak utan bittra bismaker.

Till julmiddagen hade vi färre rätter än tidigare – men de bästa. Några höjdpunkter är värda att nämnas:

• Vegetariska nötbullar (morot, ingefära, pistagenötter) uppskattades som ett bättre alternativ till köttbullar. Likaså den vegetariska julkorven med pumpa, palsternacka, korngryn, lök och de traditionella kryddorna muskot, ingefära och kryddpeppar.
• Blott tre sorters sill – men två av dem hemlagade av nästa kvalitet.
• Gräddstuvad grönkål med trattkantareller, en ny touch på klassisk julrätt.
• Bohuslänsk äggost gjord i traditionell snidad träform.
• En mix av svenskt och indiskt julgodis, allt hemlagat och medhavt av olika gäster. Nybakta ghulab jamun och kheer, en indisk ris à la Malta med mindre grädde och mer russin och nötter. Smarrig fudge, kola och pepparkakor på ekologiska ingredienser.

Allt detta njöt vi av under trivsam samvaro varvat med lite allsång runt bordet.

Eftersom det var många gäster, var högen med julklappar stor även om det var ett rimligt antal paket till var och en. Fick för egen del sådana hållbara julklappar som jag önskat. Inget strikt nödvändigt men allt användbart, återanvändbart och med låg miljöpåverkan.

• En griptång för att enklare kunna plocka upp gamla aluminiumburkar
• Bambuskjorta och en mångsidig yllebuff för friluftslivet
• Teaterbiljetter
• Inspirerande böcker
• Ekologisk whisky och vin

Barnen fick fina, gedigna träleksaker, kvalitetskläder, spel och böcker. Några kinesiska plastprylar slank med till äldsta dottern.

Det finns förstås mycket som kan göras ännu bättre ur hållbarhetssynpunkt. Men på det stora hela är jag nöjd och kan stå för vad jag tycker är en rimligt återhållsam konsumtion. Det känns som att det är på rätt spår.

Hållbara spår är också tätt förknippade med min passion inom idrotten, alltså längdskidåkning. Göteborgs vintrar är minst sagt nyckfulla vad gäller tillgång på hållbar snö. Det trillade ner vackra vita flingor före jul, och jag tog tillfället i akt och åkte två mil på fräscha spår i Hindås. Dessa spår är förmodligen historia nu.

Sålunda följde jag med moster och kusin till Oslo, som har gott om både spår, snö och minusgrader.
Runt Norges huvudstad finns ett tätt nät av sportstugor mellan vilka man drar fina spår (ofta till och med dubbelspår) så snart det snöat. Om man söker ensamhet bör man välja en annan plats för son skidtur, för norrmännen är flitiga med att ge sig ut i naturen. Du träffar glada och rödkindade skidåkare i alla åldrar. Men å andra sidan är det ett eldorado för den som söker variation. Mil efter mil av hyfsade spår i alla riktningar gör att du kan åka en hel vecka utan att passera samma sträcka flera gånger.
Allt detta utan att behöva betala en krona i avgift. I gengäld njuter man gärna av nybakta bullar, våfflor med mera i sportstugorna.
Medhavd matsäck ses nog mest som onödig vikt då man gör en ära av att skida med så lätt packning som möjligt. Följaktligen ser man sällan slängda tomburkar, godispapper och annat skräp i spåret.
Ett aktivt fritidsnöje som ger både motion, naturupplevelser och social samvaro, som skapar arbetstillfällen utan nämnvärda utsläpp, och som förutsätter att man bevarar och vårdar skog och mark. Vad kan väl vara mer hållbart?