Stadsplanerare och miljöbuse för en dag

Det ena gav det andra. Det började med att jag blev hemmabunden med en krasslig sjuåring som behövde lite stillsam stimulans. Hon är road av dataspel där man bygger upp, underhåller och förbättrar något, till exempel en veterinärmottagning eller en djurpark. Detta gav nostalgiska återblickar på egna sjukdagar (tack och lov få) i tidiga tonåren, när jag vilade upp mig med olika byggspel. En av favoriterna var numera anrika SimCity från Electronic Arts, ett spel där man som borgmästare bygger ut och om sin stad mot ständigt högre höjder av utveckling. Före Internetkartornas tid var det oerhört fascinerande att kunna flyga över ett landskap, panorera och zooma in på olika byggnader.

När jag berättade detta för dottern tändes små lågor av intresse i ögonen. Sen starten 1989 har spelet släppts i flera olika versioner. Den senaste heter SimCity Societies och är en betydligt förenklad variant med snyggare grafik och mer fokus på människorna som bor i staden. Den har fått förintande kritik av gamla fans men är precis lagom utmanande för en nyfiken sjuåring. Saken avgjordes av att den säljs billigt och miljövänligt med direkt nedladdning. Naturligtvis var jag tvungen att köra en provomgång för att kunna förklara spelet för dottern.

Så blev jag stadsplanerare för en dag och fick på så sätt många insikter om samspelet mellan urbanisering, ekonomisk tillväxt och miljöpåverkan. Det började med höga moraliska ambitioner: några vindkraftverk, trivsamma  trevåningshus i vackert strandläge, med småskaliga industrier, jordbruk och skolor inom gångavstånd. Detta lockade nya invånare och bostäderna fylldes snabbt. Folket krävde nöjen, så affärer, teatrar, parker, idrottsanläggningar med mera måste uppföras, vilket krävde fler vägar och kraftverk, och även buss och tunnelbana för att hålla trafiken under kontroll. För att ha råd med all infrastruktur behövdes fler och större arbetsplatser som kunde dra in mer skatt till stadskassan. Därmed fler anställda som måste bo någonstans.

Men allt eftersom staden växte blev marken mer och mer värdefull. I jakten på fortsatt framgång drevs jag obönhörligt mot storskalighet. Höga miljonprogramshus, stora kontorskomplex, larmande jätteindustrier. Med stigande invånarantal förslog inte småbutiker och kvartersbiografer. De fick rivas och ersättas med mega-köpcentra och stora arenor. Med all el som detta förbrukade, blev även vindkraftverken löjligt otillräckliga och fick monteras ner för att ersättas med stora kol- och kärnkraftverk, som gav högre effekt per kvadrameter. Jag insåg också att i min ohejdade tillväxtiver hade jag blivit en riktig miljöbuse!

Den otrivsamma staden Stisseby.

Inte nog med det. Miljonerna rullade in i kassan men folket klagade på stress, föroreningar och stora koldioxidutsläpp. (Spelet håller reda på CO2 för alla anläggningar.) Brottslighet och missnöje bredde ut sig. Första åtgärden blev att anlägga andliga centra (några moraliska principer fanns kvar). Det fungerade till en början och missnöjet lade sig. Men när folket blev alltför andliga och till och med fanatiska slutade de gå till jobbet och därmed minskade skatteintäkterna. Helt oacceptabelt. Tempel och retreats fick snabbt rivas och ge plats för polisstationer, fängelser och statliga tillsynsmyndigheter. Ett auktoritärt övervakningssamhälle växte fram, med hög produktivitet och en befolkning som hölls i schack med massförströelse. Rebelliska element kunde effektivt identifieras och neutraliseras.

Naturligtvis kan detta samhälle endast fungera så länge det producerar ofantliga mängder energi. Stänger man av kraftverken så faller det samman på mycket kort tid. Detta blir sista fasen i provomgången. (Här är det på sin plats med ett elakt mohahaha-skratt…. det är ganska kul att vara miljöbuse och auktoritär ledare på låtsas.) Spelet illustrerade också flera lärdomar:

• Urbanisering och ekonomisk utveckling har oerhört starka självförstärkande drivkrafter. Ett ohållbart system byggs successivt upp av många små åtgärder som var och en verkar fullständigt rationell.
• Urbanisering utan stadsplanering kan leda till röriga, gyttriga och otrivsamma stadsmiljöer. Men ogenomtänkt stadsplanering kan leda till ännu sämre lösningar.
• Förtätning av städerna, som är i ropet i Göteborg och på många andra håll, har många fördelar för miljö och effektivitet. Vi bör dock vara vaksamma för om det drivs för långt så kan det leda till omänskliga samhällen.
• Det är mycket lättare att bygga ut och skala upp, än att i efterhand rätta till och ställa om det som blivit fel. Läs gärna artikeln ”On the future of urban planning” med många kloka ord av den kanadensiska stadsplaneringsexperten Ken Greenberg.

Sist men inte minst så är simulering en oerhört kraftfull metod för all typ av framtidsplanering. Det är bara att hoppas att våra stadsarkitekter och lokala makthavare tar sig tid att spela såna spel då och då.