Snökonomi

Så hälsar vi februari med mer snö. Att morgonen bjuder på nysnö har varit en vanlig syn de senaste veckorna.

Vid en promenad konstaterar jag att den kommunala snöröjningen tycks fungera hyfsat. Strax efter åtta på morgonen möter jag snösvängen på den stora gång- och cykelbanan förbi vårt område. Detta uppfyller det kommunala servicekravet:
”Halkbekämpning ska ske när halka uppstått och alltid efter snöröjning. Detta gäller hela dygnet. All halkbekämpning på gång- och cykelnätet ska ske med stenflis.

Åtgärdstiden för snöröjning och halkbekämpning får inte överstiga 12 timmar. Målsättningen ska dessutom vara att så stora delar som möjligt är åtgärdade före morgonrusningen, alltså klockan 07.00.”

Näst ren asfalt är slät, packad snö, gärna med flis, det bästa att cykla på. Man har valt att avstå från salt vilket spar kläder och kedja. Vägbanan är däremot oplogad, istället passerar två saltbilar förbi.

Saltningen är ett oskick både för miljö och ekonomi. Saltet kostar pengar, förstör grundvattnet och driver fram rost. Som fotgängare/cyklist får man se upp i korsningar för obetänksamma förare som sprutar kaskader av salt slask. När sörjan blandas upp med ny snö och fryser på, blir det en hal och gropig barriär som endast med svårighet passeras på cykel.

Utanför de stora gång- och cykelbanorna är framkomligheten desto sämre. Enskilda fastighetsägare tar högst varierande ansvar för snöröjningen på ”sina” avsnitt av gator och gångbanor. Som fastighetsägare är man skyldig att hålla rent trottoar och gata upp till 120 centimeter från tomtgränsen, och gångbanor upp till ett avstånd av hela 10 meter. Enda undantaget är om den kommunala snösvängen har lagt upp en vall på ditt avsnitt.

En ovetenskaplig bedömning är att en tredjedel tar sitt ansvar, lika många struntar högaktningsfullt i lagen, och resten gör ett halvhjärtat försök genom att flytta lite snö från trottoaren till kanten av vägbanan, den del där man gärna vill hålla sig som cyklist. Av de som tar sitt ansvar skottar de flesta med skyffel. Några väljer att vräka ut tösalt, ytterligare andra kör med snöslunga. Resultatet blir en brokig blandning av väglag på en och samma gata.

Åsynen (samt ljudet och lukten) av snöslungor satte igång tankarna under promenaden. För egen del röjer jag de cirka 250 kvadratmetrarna asfalt med en ergonomiskt utformad snöskyffel/-skrapa. Jobbet tar en dryg timme (mer vid plusgrader) om man håller tempo så man blir svett. Därmed får man också ett ordentligt motionspass. Miljöpåverkan blir obefintlig till skillnad från en snöslunga. Men frågan är om en snöslunga verkligen är effektivare? Läs följande kalkyl och bedöm själv!

• En villaslunga i lämplig storlek (60 cm bredd och 4 kilowatts motor) kostar cirka 9 000 kronor. Låt oss gissa att den håller i tio vintrar utan service, alternativt att man på tio år lägger servicekostnader motsvarande inköpspriset för att få den att hålla längre. Alltså 900 kronor per säsong.
• Användningen per säsong varierar förstås kraftigt, men låt oss anta att den körs en gång per vecka under tiden 15 december till 28 februari, totalt tio gånger. Således blir kapitalkostnaden 90 kronor per tillfälle.
• Låt oss gissa att man orkar köra den i lugn gångfart, alltså 0,5 meter per sekund. Mina 250 kvadratmeter skulle då ta 16 minuter. Säg 20 minuter med tankning, start och parkering.
• Bensinförbrukningen är ungefär en liter per timme. Om man fyller miljösnällare alkylatbensin för 20 kronor per liter blir bränsekostnaden sex kronor per tillfälle.

För en tidsvinst på 40 minuter i ren klocktid får man alltså betala 96 kronor. Att tjäna in denna kostnad tar med en genomsnittlig svensk timlön på 125 kronor efter skatt drygt 45 minuter. Ur ett livstidsperspektiv ger snöslungan alltså ingen tidsvinst alls, även om den fungerar krångelfritt i tio år. Går den sönder blir kalkylen ännu sämre.

Slutsatsen blir att en snöslunga är helt omotiverad för en vanlig villaägare. Ser man till motionseffekten så blir kalkylen rent usel för slungan. För om man ändå tänkt sig att träna, blir nettokostnaden i livstid noll när man använder skyffeln.