Att cykla i Göteborg (del 6) – drömmer om en SUB

Denna kväll tog jag cykeln till ett intressant möte som förhoppningsvis blir ämne för framtida inlägg. Det har som sagt snöat en del på sistone, och det var med stor nyfikenhet som jag gav mig ut på stomcykelbanan in mot stan. Väglaget var fantastiskt, plan och fin skottning med utmärkt grepp för dubbdäcken. Man kunde nog ha hållit sommartempo. Tack och lov stod jag emot denna frestelse och dämpade farten.

Därför hann jag bromsa in för brutala farthinder som på bilden ovan. Kommunens snöröjare har skött sitt jobb fint men däremot har antagligen någon tanklös plogförare tryckt upp snöhögar från parkeringen som ligger till höger om bilden. Vederbörande, vem det än är, får dagens ris.

Läskigt är det också att köra över många korsningar, där tjocka moddsträngar blockerar gång- och cykelbanan. Antingen siktar man våghalsigt på någon glugg i strängen eller så får man leda över cykeln. Det vore önskvärt om snösvängen kunde köra något extravarv över korsningarna på stamcykelnätet.

Sammantaget måste cykelidag tyvärr i dagsläget avråda normalcyklisten från att använda cykelbanorna. Det finns några olika tänkbara strategier för att ta sig fram. OBS Denna blogg ger ingen rekommendation för något av följande. All cykling sker på egen risk!

• Du behärskar tekniken att hoppa över hinder, och har en lämplig cykel för detta ändamål.
• Du cyklar på körbanan och tar det utrymme som krävs i anspråk, samt ignorerar mer eller mindre upphetsade bilister som kör om dig.
• Du väljer annat färdmedel.

Underbetyg blir det däremot åt vägarbetet vid Göta Älvbrons fäste på stadssidan. Cykelbanan som leder fram till bron från Operan var avstängd strax före brofästet, och gångbanan var samtidigt blockerad på andra sidan mot Femmanhuset. Vid själva uppfarten på bron var cykelbanan omledd med kravallstaket i snäva kurvor med bristfällig skottning. Antagligen är det den vanliga historien, där stadens entreprenörer saknar kunskap och insikt om behovet av framkomlighet för cyklar.

Man kan tycka att det är en struntsak och att man får lämna cykeln hemma dessa få dagar när det är mycket snö. En rimlig synpunkt, bortsett från att den officiella trafikpolicyn är att det ska gå att cykla året runt. Antingen bör Trafiknämnden revidera policyn eller verkställa den effektivt. Jag skickar en länk till inlägget så får vi se om det ger någon reaktion.

Tills dess drömmer jag om en SUB – Sport Utility Bicycle. En riktig monsterhoj för att betvinga den snötäckta stadsdjungeln. Om någon cykeltillverkare nappar på denna idé så lovar jag att ställa upp som testförare.