I gasen med gasen

Som en del av mitt Sub-7-projekt har jag dragit ner bilkörningen till en nivå på 1 – 2 resor per vecka. Det var enklare än jag trodde, även om jag är bortskämd med både kort cykelavstånd till centrum och bra kollektivtrafik. Vinterns skidresor gick fint per tåg och buss, liksom några andra utflykter. Tack vare att jag började handla mat på nätet med hemleverans så försvinner behovet av storhandling. Däremot har jag använt bilen för att transportera andra tunga och skrymmande saker, liksom för resor över milen till platser som har obefintlig kollektivtrafik när cykeln av någon anledning inte lämpat sig.

Frågan jag ställt mig är om detta transportbehov motiverar egen bil. Körsträckan är en bit över den nivå där medlemskap i bilpool blir mer ekonomiskt och närmaste poolbil står ett par kilometer hemifrån. Nu kommer sommaren och därefter hösten när vi vill åka oftare ut till landet och det blir förhoppningsvis fler utflykter än under vinterhalvåret. Taxi känns inte som ett realistiskt alternativ för dessa turer, eftersom dess prissättning är anpassad till korta resor. Efter utvärdering av dessa alternativ har jag bestämt mig för att ha kvar bilen, i alla fall så länge barnen är små.

Förutom minimerad körsträcka har jag också sen årsskiftet letat efter ett bättre bilval för att ytterligare minska miljöpåverkan. Den befintliga bilen var bekväm, praktisk och säker men onödigt törstig. Efter genomgång av alla bränslealternativ (och det är sannerligen en djungel!) kom jag fram till att fordonsgas är det bästa alternativet just nu, om man bor i södra Sverige inom rimligt avstånd från en gasmack. På Västkusten är fordonsgasen väl utbyggd och förnyelsebar till drygt 50 procent genom en mix av biogas och fossilgas. Vissa kommuner såsom Borås lyckas redan idag nå 100 procent biogas från kompost, avfall eller avloppsslam.

Lite roligare att tanka full tank?

Andra möjliga alternativ: Etanol är ifrågasatt som biobränsle och konkurrerar till viss del med matproduktion. Diesel är fortfarande ett fossilt bränsle även om det finns väldigt snåla dieselbilar. Dessutom är dieselns kväveutsläpp fortfarande problematiska i och omkring tätorter som Göteborg.  Elbil föll bort på grund av mina andra krav, nämligen att bilen skulle vara praktisk, säker, lättskött, rimligt billig i underhåll och naturligtvis begagnad i vettig prisklass. Jag ville undvika att behöva lägga mycket pengar emellan.

Mitt urval av bilmodeller var i praktiken begränsat till Volvo S60/V70, Volkswagen Golf och Opel Zafira. Sistnämnda strök jag eftersom den gasdrivna modellen låg för högt i pris i alla annonser. Vid besök hos Volkswagen fick jag riktiga skambud för den befintliga Volvon, på den nivån när man känner sig förolämpad och går därifrån. Tydligen har man inget intresse av att byta in konkurrerande märken eller så tror man att de potentiella kunderna är korkade. Även Volvohandlarna i Göteborg erbjöd ganska dåligt inbytespris och en Bilia-säljare försökte sig på ett fulknep att påstå att bromsskivorna var rostiga och behövde bytas med åtföljande prisavdrag. Jag höll nästan på att misströsta när jag kom på att jag blivit hemmablind i onödan. Utanför Göteborg gick det bättre. I Uddevalla fick jag betydligt bättre anbud och i april fick jag äntligen napp hos Bogstedts bil i närheten av Tranemo.

Mina erfarenheter av bilhandlare är inte de bästa (med ett undantag) men Fredrik på Bogstedts visade sig vara en väldigt avspänd och tillmötesgående bilhandlare helt fri från tröttsamt ”snicksnack”. De har låga kostnader tack vare att de delar lokal med en liten industri mitt ute på landet. Man åker knappast dit på chansning utan kollar utbudet i förväg och bestämmer träff. (Eftersom man köper bil såpass sällan är det försumbart ur miljösynpunkt om bilhandlaren ligger en bit bort.) De hade en svart, gasdriven V70 som stått sen slutet av januari utan att bli såld, antagligen för att det inte finns någon gasmack i Markbygden. Den hade gått strax över 10 000 mil och var i mycket gott skick. Blev väldigt nöjd med att få byta den mot den befintliga Volvon som gått 7 500 mil och hade mer utrustning. På köpet fick jag bilen nyservad, konditionerad och besiktad med sex månaders garanti. Om man i framtiden tänker sig att det kommer att säljas mycket färre bilar så tror jag såna här handlare har en stor fördel, genom att de tar väl hand om de begagnade bilarna och ser till att de hålls i gott skick.

Nyss fulltankad på ren biogas från boråsarnas matavfall och slam

Man kan tycka att det är en smula fantasilöst att byta V70 mot V70 men för mig kändes det som ett bra steg i rätt riktning. Med fortsatt låg körsträcka och noggrann service bör den här bilen kunna hålla tio år till, och sen har behovet av egen bil förhoppningsvis försvunnit och utbudet av tåg, kollektivtrafik och bilpooler ökat tillräckligt. Frågan är förstås vad miljöeffekten blir netto.  Mina utsläpp sjunker till någonstans kring 85 – 90 gram CO2 per kilometer med 50/50 biogas/fossilgas (nivån strax under en Toyota Prius) och ner mot noll med ren biogas. Men detta äts förstås upp om den gamla, törstiga bilen får en ny ägare som kör den riktigt mycket. Å andra sidan kanske denna ägare hade köpt en ännu törstigare bil annars…. utfallet är förstås omöjligt att förutse. En fördel med att sälja bilen på landet är i varje fall att det är större sannolikhet att den kommer att köras mycket på landsväg med lägsta möjliga förbrukning.