Det hade vi inte en aaaning om…

Som bekant har tidigare Vägverket och Banverket slagits ihop till en ny myndighet, Trafikverket, som har det nationella ansvaret för all infrastruktur för landtransporter. Ett syfte var att den långvariga fejden mellan väg och järnväg skulle kunna biläggas och investeringarna styras rationellt efter transportbehov. Och nu när Trafikverket är igång börjar det krypa fram en hel del intressanta uppgifter som pekar på att prioriteringarna har varit allt annat än rationella.

Sveriges Radio P1 rapporterar idag verkets egna siffror som visar att tågresandet ökat mest av alla trafikslag sedan 1997, nämligen med hela 56 procent. Det är dubbelt så mycket som man (Banverket?) räknade med i sina egna prognoser för tio år sen.  I bjärt kontrast mot detta står inrikesflyget som ”..har de allra största avvikelserna jämfört med prognosen. Trafikverket trodde att flygresandet skulle öka med 24 procent fram till 2010, men i verkligheten har flyget minskat med sex procent under perioden.”

För biltrafiken räknade man (Vägverket?) med en ökning på 30 procent men i verkligheten stannade det vid 17 procent. Orsaken tros vara både ekonomi (det blir allt dyrare att köra bil) och ökat miljötänkande bland resenärerna. Ställföreträdande generaldirektören Lena Ek tycker inte det är så konstigt att man missbedömde utvecklingen så kapitalt. När man byggt nya järnvägar så har de blivit fulla direkt och det hade man minsann inte räknat med. Och ändå torde man haft tillgång till landets ledande trafikforskare, för att inte tala om internationella experter.

Det är som om dessa våra bästa experter samfällt skulle säga: ”Jaså, vill folk åka tåg? Det hade vi inte en aaaning om.” Och dessa grovt felaktiga prognoser har lämnats som underlag till riksdag och regering, vilket sedan har resulterat i skeva budgetar och felaktiga investeringsbeslut. Att skeletten nu kommer fram ur garderoben är förvisso hedrande för den nya myndigheten, men reparerar knappast skadorna.

Exempelvis att det finns en fin men mestadels öde motorväg upp genom Bohuslän medan det fortfarande tar över fyra timmar att resa de trettio milen mellan Göteborg och Oslo med tåg på en kurvig bana. Eller att en medelstor stad som Göteborg har två skattesubventionerade flygplatser som ligger långt under kapacitet de flesta av dygnets timmar, men att inget pendeltåg eller flygtåg betjänar någon av dem. Jag menar, Landvetter ligger ju på vägen till Borås och dit har väl ändå inga Göteborgare några ärenden? I varje fall om man ska tro infrastrukturministern.

Cykelidag tror inte att det är ekonomi eller miljöhänsyn som främst ligger bakom det ökade tågresandet. För en ensam person lönar det sig ofta att ta tåget istället för bilen, men åker man flera blir kalkylen genast sämre. Numera är barnrabatterna ganska generösa igen, i varje fall hos SJ. En snabb koll visar att en familj på två vuxna och två barn som vill åka från Göteborg till Stockholm ändå måste lägga upp minst en tusenlapp eller 20 kronor per mil. Den rörliga kostnaden för en liten bil är lägre än så, även om bilen inklusive fasta kostnader antagligen blir dyrare (det kostar 30 – 50 kronor per mil att köra bil när alla kostnader är medräknade).

Nej, jag tror det främsta skälet är helt enkelt att tåget är tidseffektivt, praktiskt och bekvämt. Man kommer från centrum till centrum, har ganska gott om plats, och kan använda tiden till bättre saker än att koncentrera sig på vägen. Barnen kan äta, kissa och sträcka på benen närhelst de vill. Risken för trafikolycka eller parkeringsböter är obefintlig. När man reser i tjänsten är tidsaspekten än viktigare. En resa mellan Göteborg och Stockholm tar tre timmar med X2000, varav 2:50 kan bli effektiv arbetstid med dator och telefon. Flyget tar sådär 55 minuter men med transporter till och från flygplatsen, väntetid med mera så blir effektiva restiden uppemot tre timmar. Varav effektiv arbetstid blir högst 30 minuter. Framsynta länder som Schweiz, Tyskland, Frankrike, Spanien med flera har insett att ett tätt och snabbt järnvägsnät är väldigt gynnsamt för samhälle och näringsliv.

Nu ser vi fram emot en period av rejäl eftertanke hos experterna för att förstå vad det var som gick så snett i analyserna. Därefter bör man göra om prognoserna. Redan nu är det klart att det behövs en rejäl kompensation med investeringar i järnväg för att i någon mån jobba ikapp bristerna på grund av felinvesteringarna. Nya motorvägsprojekt som Förbifart Stockholm bör omgående läggas i malpåse tills de kan kalkyleras om med nya, verklighetsförankrade prognoser.