Hållbart på svensktoppen?

Undertecknad har legat på svensktoppen. Det vill säga, bestigit Kebnekaise och slagit mig ner överst på den snötäckta hättan. En övning som gör en påmind om klimatförändringarna. Beroende på när du gick i skolan minns du kanske siffran 2123 meter, 2112 meter eller något annat. Glöm den siffran. Idag anges höjden till någonstans kring 2104 meter. Den vackra sockertoppen av is och snö smälter ner lite för varje år.

Ett mål var att göra turen med så låg miljöpåverkan som möjligt (mer om det längre ner). Vandring är oftast ett riktigt miljösmart nöje, eftersom man tar sig fram på egna ben utan att lämna nämnvärda avtryck eller rester. (I varje fall om man följer intentionen i allemansrätten.) Men så har vi det här med att ta sig till vandringens start- och slutpunkt, att bo och äta och uppleva annat på vägen. Dessa moment kan förbruka lite eller mycket resurser beroende på vilka val man gör. Kring Kebnekaise hittar man exempel på alla varianter.

Själva vägen upp bestod av en knappt 10 kilometer lång vandring längs den västra leden. Denna väg är visserligen brant med sina över 1800 höjdmeter, men kan vandras utan guide och utan klättring. (Den kortare östra leden kräver att man korsar en glaciär och klättrar en bit, lämpligen med guide förutom om man är glaciärvan själv. ) Hela toppturen tar normalt 10 – 14 timmar beroende på kondition och benmuskler. Turens höjdprofil ger en idé varför det det tar såpass lång tid.

När man tagit sig upp hela vägen och halkat sig upp sista biten på den snöklädda sockertoppen får man sin belöning i form av en makalös utsikt. Särskilt en så vacker dag som denna, som faktiskt var helt molnfri. Det sägs att man kan se 13 procent av Sveriges yta. Väl värt ansträngningen.

Så något om miljöpåverkan. Keb ligger uppemot 170 mil från Göteborg, vilket uteslöt cykeln som färdmedel. Det näst miljösmartaste är nattåget Göteborg – Kiruna, vilket vi valde. En plats i liggvagn kostade cirka tusen kronor enkel väg, ungefär lika mycket som bränslekostnaden för en medelsnål, modern dieselbil. Flygbiljetter Göteborg – Stockholm – Kiruna kan fås både dyrare eller billigare beroende på när man bokar.

Från Kiruna till allmän vägs ände i Nikkaluokta går en länsbuss som vi bokade med tågbiljetten, separat kostar den drygt hundralappen. Många av flygresenärerna valde istället taxi för 1100 kronor enkel väg. Om SJ tillåtit cykel på sträckan kunde man naturligtvis cyklat de sex milen.

I Nikkaluokta börjar vandringsleden till Kebnekaise fjällstation. Det är 19 kilometer längs en väl upptrampad stig. En båt över sjön Laddjujavri ger en genväg på knappt 6 kilometer till en kostnad av 200 kronor. Vi valde båten på uppresan eftersom bussen anlände såpass sent på eftermiddagen.  Det miljösämsta alternativet är att åka helikopter hela vägen till ett pris av 700 kronor. Helikoptrar har mycket hög bränsleförbrukning.

Jämförelse koldioxidutsläpp per person, enkel väg:

• Miljöbästa valet: Tåg + buss + 19 km vandring: 4 kg CO2
• Mitt val: Tåg + buss + båt + 13 km vandring: 8 kg CO2
• Egen bil, 2 personer: bil + båt + 13 km vandring: 118 kg CO2
• Sämsta valet: Flyg + taxi + helikopter: 225 kg CO2

Fjällstationen är miljömärkt enligt KRAV (serverar mycket ekologisk mat) och Den Gröna Nyckeln (generellt miljöarbete för hotell och restaurang). Den är mycket populär och var fullbokad när vi reste. Man placerar ut ett visst antal extrasängar. Jag hade dessutom med fjälltältet som reserv. Första natten fanns plats i sovsal för 450 kr på grund av en avbokning, andra natten blev det tältet för 130 kr (avgift för att få använda duscharna, köket m.m. ) Det saknas uppgift om miljöpåverkan från boendet, antagligen är uppvärmning och varmvatten de största källorna till utsläpp. Tältet är i princip utsläppsfritt.

Maten vid fjällvandring kan vara riktigt miljösmart. Eller också inte. Jag åt mest medhavt: blåbärssoppa, havregryn, bröd, nötter, torkad frukt och choklad. Det mesta ekologiskt och med ett minimum av förpackningar. Varmvatten eller kaffe på termos. Utöver det en suovastallrik på gatukök i Kiruna, frukostbuffé samt fjällburgare på fjällstationen och en pastalåda plus frukostmacka på tåget hem. Snabbmaten genererade tyvärr en del avfall. Det var förtvivlat ont om vettiga vegetariska alternativ såväl på fjällstationen som på vägen dit.

Restaurangens gourmetmiddag är säkert ganska bra ur miljösynpunkt med mycket vilt, bär, svamp och ekologiska grönsaker. Och dyr. Det sämsta alternativet ur både miljö- och hälsosynpunkt är att äta frystorkad friluftsmat ur tjock portionspåse av plast, särskilt om man som vissa vandrare smälter snö på gasolkök för att få hett vatten att hälla i påsarna.

Vad gäller utrustning så finns det hur mycket friluftsprylar som helst att köpa. Faktum är att en topptur på Keb kräver ganska lite. Varje extrakilo känns i den branta stigningen. Man bör ha stabila skodon (kängor) som skonar fötterna upp och ner för de steniga branterna. Extrakläder för regn och vinterväder är också bra. Karta och kompass som reserv vid sämre väder. Matsäck och vattenflaska. Utöver denna nödtorft av prylar så hade jag en vandringsstav, solglasögon, kamera och träningsklocka med GPS för att registrera vägen och mäta höjden. En kuriositet var att jag upptäckte att jag bar med mig inte mindre än tre GPS-mottagare upp på toppen, eftersom både mobilen och kameran är försedda med GPS.