Är du lean lille vän?

Häng med på ett försök att utforska vår tids hälsoparadox! Å ena sidan råder det en hälsoboom i samhället. Suget efter kunskap och metoder för att öka det fysiska och  mentala välbefinnandet är omättligt. Det öppnar nya gym i snart sagt varje kvarter, kvällspressen recenserar  yogaformer och till och med bensinstationerna säljer mat med lågt glykemiskt index (GI).

Å andra sidan har svenskarna i genomsnitt aldrig varit så överviktiga som idag. Larmrapporterna duggar tätt om att alkohol-, kött- och godiskonsumtionen har ökat. I spåren av detta ökar lidandet och kostnaderna på grund av så kallade välfärdssjukdomar.  I Sverige beräknar staten en totalkostnad för av övervikt, främst vårdkostnader och sjukfrånvaro, till mellan 20 och 30 miljarder kronor per år. Summan förväntas öka med minst 40 procent till år 2020. Utöver detta finns flera andra stora områden såsom rökning, alkoholskador och psykisk ohälsa som beräknas till 10 – 30 miljarder per år vardera. Läget är knappast unikt för Sverige.. enligt världshälsoorganisationen står kroniska sjukdomar såsom hjärta-kärlsjukdom, diabetes och alzheimers för över 50 % av sjukligheten i världen.

En slutsats verkar självklar. Många är beredda att lägga ner stor energi på att lära sig vad de behöver för att må bra. Långt färre använder dessa kunskaper för att faktiskt må bra på riktigt. Eller kan det vara så att man är tillräckligt nöjd med sin hälsa som den är?

Hälsa är nämligen ett högst relativt begrepp. Det definieras ofta som ”frånvaron av sjukdom” vilket i mitt tyckande är alldeles för snävt. Egentligen handlar det om livskvalitet, att hålla sina fysiska och mentala resurser i tillräckligt bra skick för att kunna leva enligt egna önskemål och förväntningar. Att kunna njuta av livet och att slippa annan smärta och obehag än det man medvetet står ut med för att nå sina personliga mål (såsom träningsvärk). Beroende på hur högt eller lågt ställda mål och förväntningar man har, så leder det till dramatiskt olika krav på hälsonivån. Den som är nöjd med ett stillsamt liv behöver fokusera mindre på hälsan än den som vill kunna springa maraton (i varje fall på kort sikt.)

Vilka förväntningar vi har på vår hälsa påverkas av många olika faktorer. Mediabruset handlar nästan bara om yttre drivkrafter, att uppfattas som snygg och framgångsrik i andras ögon. Eller att uppnå social status genom att verka hälsomedveten. Detta är ingen bra grund för hälsa och antagligen en del av paradoxen. Sådana yttre drivkrafter väger för de flesta alltför lätt i jämförelse med de starka drivkrafter som verkar i motsatt riktning.

Att frossa i onyttig så kallad ”komfort-mat” kan vara ett sätt att göra uppror mot kraven man upplever på sig själv. Vi kallar det till och med lite trotsigt för att ”synda” när vi äter snabbmat, godis, chips, glass och läsk. Sådana produkter som är bland de mest lättillgängliga. Stress och tidsbrist gör att vi väljer det ohälsosamma fast vi vet att vi egentligen inte ”borde”. Eftersom de negativa effekterna oftast inte märks på kort sikt så får vi ingen tydlig återkoppling. Om vi eventuellt gör ett hälsotest vartannat till vart femte år så blir resultatet ett antal abstrakta siffror på en rapport som krävs medicinsk expertkunskap för att förstå fullt ut.

Samma reaktion kan vi förvänta oss när reklamens morötter om skönhet byts mot en ekonomisk piska. I USA har företag redan nu rätt att debitera högre sjukförsäkringspremier från rökare och överviktiga som underlåter att åtgärda sina hälsoproblem och därmed förbrukar mer vård. Samma tongångar hörs här hemma. En allt högre kostnad för välfärdssjukdomarna kommer att tvinga fram drastiska lösningar som lägger mer eget ansvar på den enskilde och straffar kostsamma beteenden. Sådan press skapar tyvärr mest ångest och därmed mer upproriskt beteende. När storebror frågar: ”Är du lean lille vän?” önskar många peka finger med en stor chipspåse i andra näven.

En varaktigt god hälsa tror jag kräver en äkta, inre drivkraft – att känna sig nöjd eller missnöjd med hälsan för sin egen skull, istället för vad andra eventuellt tycker. Att medvetet fråga sig: tillåter min kropp och mitt psyke mig att göra allt det jag vill kunna göra, idag och i framtiden? En sådan drivkraft är starten för att nå en varaktig förbättring till den hälsonivå man är nöjd med. Med utgångspunkt från en inre motivation – äkta personliga mål – påstår jag att man sedan kan använda leanprinciperna för en bättre hälsa. Mer om detta snart…

—

Kalorier kostar – en ESO-rapport om vikten av vikt. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, 2011:3